16bitar

Som jag nämnde i mitt första inlägg så kämpade min syster hem ett SNES och ett Sega mega drive. Men lätt vunnet, lätt försvunnet som man brukar säga...
Efter att jag tagit studenten flyttade jag till Dublin och var där ett bra tag. När jag kom hem lagom till sommaren var jag lycklig över att få damma av mina gamla konsoler. Trodde jag.
Min käre mor häver plötsligt ur sig "Du förresten, jag gav bort en av dina gamla spelapparater."
"Va?! Ursäkta? GAV du bort en av mina konsoler?!!! Vilken!!?? va!!??".
"Ja, den du spelade minst på, trodde att du inte brydde dig så mycket om den. Så jag gav bort den"
"segat menar du?? Men vart är mitt Nintendo!??"
"Den behöll jag, tänkte att det var säkrast att kolla med dig först innan jag skickade det med"
Jo tack!
Det var nog säkrast det! För jag gick i taken lagom mycket ändå över mitt gamla Sega och tänk då om SNESet också hade varit borta! Vad hade jag gjort då? Dött? Antagligen...
Detta måste ha varit en av mina mest traumatiska upplevelser när det kommer till spel och konsoler.
Lärdomen är väl för min del att alltid påpeka för föräldrar vad som absolut inte får skänkas eller säljas, och jag tror lädomen för mamma var nog att alltid fråga mig först.
En konsol mindre, men dock en aning klokare... nä usch, då föredrar jag en konsol mer och dock en aning dummare ;)